Men allvarligt, hur vacker kan jorden vara? Det är så underbart i naturen nu så jag storknar. Och som vanligt så här års så drabbas jag av viss “carpe diem-stress”. Det är ju sjukt mycket som man vill fånga: sipporna, lövsprickning, häggen, syrenerna, koltrastar och näktergalar, sparrisen, smörblommor.. Och i
Häromdagen pratade jag med en väninna. Hon är en av många i min bekantskapskrets som utforskar alternativa sätt att leva.Det kan vara så himla jobbigt att envisas med det. Det är ett envist pusslande: pengar, tid, ork, klimatavtryck, sociala förväntningar. Till det kommer en gnagande känsla av att vara misslyckad, eftersom
Tänk dig att du har packat det du behöver för dagen och tagit dig till ett vackert ställe för att njuta av naturen, kanske till en sjö eller en vandringsled i skogen. Du kanske har ett eget smultronställe som du kommer att tänka på just nu. Se om du kan
I fredags firade min man och jag bröllopsdag. Då kom ett paket med våra nya “sovkojor”, som vi trodde skulle komma några dagar senare. Vi blev uppspelta och bestämde oss för att testa dem direkt. Så framåt sen eftermiddag packade vi lite snabbt ihop sovsäckar, mat, varma kläder och flaskan
Jag var lite sen, inte så att det gjorde nåt egentligen men det var ändå irriterande. Onödigt. I porten gick min axelremsväska sönder, jag blev tvungen att gå tillbaka in i lägenheten och hitta något annat att lägga mina grejer i. Jag hoppade in i bilen, drog igång vägbeskrivningen och
Jag har utlovat en text om förnöjsamhet. Det känns lite magstarkt i det här läget, nu kan man väl ändå inte vara förnöjd? Eller?För många år sedan pratade jag med en vän om att jag ofta kände mig frustrerad och att jag ville ändra på massa saker men inte visste
