Sklatch!!Ett ägg faller ur kartongen när jag lyfter den ur cykelväskan.– Åh nej!Kartongen har gått sönder på ena kortsidan, och när jag öppnar den ser jag att sex ägg fattas. Fem ägg har alltså hamnat i cykelväskan under resan, bland de andra varorna, min plånbok och tröja. Suck!Försiktigt sticker jag ner
Jag gnuggar mina händernaoch tänder mitt hjärtavärmer mig självi gryningskylanmellan eld och sol Kan man värma sitt eget hjärta, som jag skrivit i dikten? Ja, det skulle jag vilja påstå. För mig är det själva kärnan i aktiv medkänsla, att hålla hjärtat öppet och varmt. På sista tiden har jag
Ta det inte personligt!Hur ska jag då ta det, opersonligt? Som om jag inte var en person med önskningar och rädslor, erfarenheter och förhoppningar? Är det ens möjligt? För en tid sedan hade jag en liten dipp, jag fick tråkiga besked och kände mig deppig av allt som coronan ställer
Det finns faktiskt positiva saker med den här pandemin, och det säger jag inte bara för att jag är en sån där skitjobbig optimist. (Men det är jag.) Många har fått chansen att kolla av sin verklighet: vad är viktigt, vad mår jag bra av, vad saknar jag och vad
På olika vägar har jag fått ta emot en berättelse om ett barn som dog en måndag i september. Han var elva år, och hängde sig.Det känns som om luften tar slut när jag får höra det. Kanske känner du som läser något liknande just nu. Ett barn. Som inte vill
Jag tror inte att Brené Brown har mycket bättre lösningar än andra, men hon är lättillgänglig, redig, kollar sina fakta och vågar utgå från sig själv. Det är sällan böcker går så fort att läsa och följer med en så länge som hennes gör. I Våga vara operfekt ger hon
