Meditation kan låta svårt och pretto, det är lätt att se framför sig att man måste sitta obekvämt i timtal, helst i en grotta i Tibet, och vara perfekt närvarande, fri från störande tankar, känslor, begär och full av kärlek och tacksamhet över allt hela tiden. Så kan det förstås vara, men de flesta av oss är inte där ännu. Vi får försöka så gott vi kan, sitta en stund även om vi inte lyckas stilla våra oroliga tankar. Vi får nöja oss med några minuter de dagar det funkar för alla andra krav och förväntningar. Stillhetens arbete gör gott, även om vi inte klarar att göra så mycket, så hängivet och så “bra” som vi önskar.
Testa gärna om dikterna kan funka som “ankare” för sig. Du kan läsa en dikt och låta den skapa en stämning inom dig, sen sluter du dina ögon och går in i största möjliga stillhet. Om du vill kan du gå tillbaka till orden när du märker att tankarna börjar vandra. Kanske räcker det med att upprepa en rad eller ett par ord för dig själv för att skapa fokus igen.
Om du är van att meditera har du dina egna metoder, om du vill testa nu så kan du göra det på enklast möjliga sätt:
Sätt dig bekvämt men upprätt. Slut ögonen. Försök slappna av i de muskler som inte behöver jobba för att upprätthålla en avslappnad men värdig kroppshållning. Ta ett par extra djupa andetag, sucka högt om det känns skönt. Kolla att käkarna är avspända, och försök hitta “ett mjukt ansikte”. Sätt ner fötterna mot golvet. Placera händerna så att du får en “färdig” känsla i kroppen, de kan vila med handflatorna nedåt mot låren eller i någon bön- eller meditationsposition som du känner till.
Ett sätt att hålla närvaron kvar här och nu är att koncentrera sig på sin andning, följa andetaget genom kroppen och kanske räkna dem. In… och ut… In… och ut..
Resa 1
Vad på trädet växer?
Är det kärnan som skjuter upp
och barken som skyndsamt tänjer sig?
Är det rötterna som brer ut sig
och lockar kronan att följa efter?
Är det löven som ritar trädets nya kontur?
Stanna en stund
hos det som växer långsamt
i mig, i dig, i allt
Det som stilla lägger ring vid ring
årstid efter årstid
En människas långa cykel
en rörelse
oberörd som planetens
Idag är det väder, som alla dagar
Idag är det årstid, som alltid
Genom det växer det, stilla
Ring intill ring
Vila där
i rörelsen som aldrig stannar
stillsam, ständig
osynlig i stundens storm
Det oberörda växandet
Den långa resan
ring intill ring
Sigrid Renklint
Resa 3
Skymningen är mitt altare
Här tackar jag för dagen som går
firar att morgondagen ska komma
I tacksamhet offrar jag det som har varit
Nattens vila ljusnar
in i morgonens vakenhet
Ny hunger, ny kraft
Nya stigar, nya möten
Altaret skingrat av solen
Dagen kallar
Sigrid Renklint
Jag är här
Det som finns
det som är
alltid
En mångtusenårig viskning
vandrar genom världen
genom tiden
i min mitt
Som doft av regn innan dropparna faller
en skiftning i mörkret innan gryningen
Tyst visshet
något är
Jag är
Sigrid Renklint
Nu
Det som ska komma
är redan här
Nuet växer in i sedan
Det som finns
drivs av längtan
bortanför sig självt
Fanns, finns, ska finnas
Nu, nu och nu
Sigrid Renklint
Mina tankar
Hej tankar!
Ni dansar trotsigt
mot stillhetens vita väggar
Vilken vacker dans!
Vilka språng, vilken djärvhet
Hej tankar
Jag är stillheten
ni dansar i
tomheten ni färglägger
ödet ni ständigt berättar om
Tack tankar
Mina skyddande soldater
mina svirrande trollsländor
blixtrande, flimrande
alltid före mig i världen
Hej tankar
Ni får leka här, om ni vill,
eller vila här
på stillhetens vita väggar
tysta glittrar vi i tomheten
Sigrid Renklint
Mina känslor
Välkommen känslor!
Simma i min damm
Ge er tillkänna
ta plats i min kropp
Bekänn era färger
Höj temperaturen
Jag väntar
Alla får komma
jag väntar allting färdigt
Jag är den som lyssnar
den som känner
Jag är inget utan er
Dit färdas vi
Sigrid Renklint