Vad skapar meningsfullhet i mitt liv? Jag tänker att det är en superviktig fråga. Notera att jag inte skriver “Vad är meningen med livet”? Den frågan tror jag nämligen är omöjlig att svara på. Någon kanske säger att barnen är meningen med livet, en annan att musik är livets mening och en tredje säger att det är tron på Gud. Betyder det att om jag är en barnlös, omusikalisk ateist så är mitt liv meningslöst? Naturligtvis inte! För vi skapar meningen med livet.
Jag tror att vi har vissa preferenser med oss när vi föds eller möjligen att de får fäste när vi är mycket små. Det finns saker som är viktigare än allt annat, som vi prioriterar om och om igen, drömmer om och oroar oss för att inte få tillräckligt av eller förlora. Det gör att vi blir väldigt bra på vissa saker som är i linje med de här värdena. Och att vi mest troligt drar på oss lite trubbel inom just det området, för att vi är lite överladdade. Titta gärna på dikterna och deras rubriker igen.
Vad skulle kunna hända om till exempel visshet är superviktigt och brännhett för en? Då för man troligen en dialog med sig själv, söker klarhet och vill ta medvetna beslut. Det kan utvecklas till en förmåga att tillitsfullt följa sin inre röst, sin egen visshet. Kanske blir man lite om sig och kring sig och gärna vill veta säkert. Eller ifrågasätter mer och oftare än andra för att skala av allt fluff så att bara den stadiga kärnan av absolut visshet blir kvar. Det uppstår ett spänningsfält mellan visshet och ovisshet. Och det är likadant med alla djupt kända värden, som de jag har försökt fånga i de här dikterna.
Det här är inget problem, det är helt i sin ordning. Men det kan underlätta om man ser sina egna överladdade områden. Då kan man vara lite snäll mot sig själv när livet blivit lite joxigt. Igen. På nästan samma sätt som förra gången. I en liknande situation. Det är inte för att jag är usel eller en idiot som en del mönster upprepar sig, det är för att jag är i mitt mest värdefulla och ömtåliga – det jag önskar så starkt att jag blir överladdad. Där är jag stark och svag, kunnig och osäker, längtande och rädd. Där har jag min bästa möjlighet att ge till andra, och där är jag som mest behövande.
Om det är någon av dikterna som tilltalat dig mer än de andra så kan du läsa den igen, och kolla om det möjligen är så att den rör vid både dina önskningar och dina rädslor.
Och vet du vad? Du har det inom dig.
Godheten, kärleken, fulländningen, äktheten, visdomen, vissheten, glädjen, livskraften och helheten – vad det än är du söker har du det redan. Det är så det fungerar – vi dras till det som är vår egen … ja, vad ska jag säga? Vår egen smak, doft, essens? Vår talang, eller funktion i världen? Vår välsignelse? Eller helt enkelt vår djupaste önskan för oss själva och världen?
Vi har det, vi är det, vi drömmer det, vi sprider det.
( PS Dikterna publicerar jag på Kärleksfabriken och på Insta som Sigridskarleksfabrik. Välkomna dit!)
