När jag läste till stresspedagog fick jag lära mig om autonoma nervsystemet, det som sköter allt kroppen gör utan att vi styr över det, som andning, hålla värmen och processa maten vi äter. Autonoma nervsystemet är uppdelat i två delar, det sympatiska och det parasympatiska. Det sympatiska systemet står för Nu kör vi!, och det parasympatiska för Chilla… Det visar sig att vi behöver båda aspekterna för varje enskild funktion i kroppen. Till exempel är inandning aktivitetshöjande och kopplat till sympatiska systemet, utandning är lugnande och kopplat till det parasympatiska. Vi kan inte välja att bara andas in eller bara andas ut för att det passar vår livssituation eller vad vi gillar. Vi måste växla.
Jag satt som en spejande surikat i skolbänken under den föreläsningen. Stod föreläsare där och sa att yin och yang existerar i vårt nervsystem?
Det är inte första gången jag kan uppleva en konflikt mellan mina upplevelser inom det andliga fältet och vad min tankeverksamhet påstår att jag “vet” om världen. Yin och yang hamnar lätt på flumtippen för mig, möjligtvis användbar som symbol. Men här stod en påläst och vetenskapligt förankrad person och pratade om våra kroppar så att yin och yang fick en helt ny innebörd för mig.
Min kropp växlar oavbrutet mellan aktivitet, expansion, inhämta och utforska å ena sidan och vila, processa, lämna och laga å andra sidan. Helt utan att jag styr över det. Coolt.
På yogamattan kan man få chansen att uppleva hur yang känns, kanske i en solhälsningsserie eller i en krigarposition, och hur yin känns när man vilar i barnets position. Det är en bra erfarenhet att känna på de här två aspekterna, hur man uppfattar dem hos sig själv. Men vi har alla känt det i det vanliga livet också. Ibland är vi starka, har flow och djävlar anamma, kanske känner vi det på jobbet eller i löparspåret. Ibland bara mjuknar man och liksom fäller ihop sig i vila, som när man sjunker ner i ett varmt bad.
De flesta av oss är inte helt balanserade mellan yin och yang, det ena är mer dominant för oss. Jag är mer yang än yin; jag är energisk, kraftfull, dominant, idérik, produktiv. Det kommer av sig själv. De andra behöver jag värna hos mig själv, aktivt se till att jag får vila och återhämtning nog, att att hålla mig mottaglig för andra, att skapa tillfällen för eftertanke och “kompostering”.
När man har lite kunskap om hur kroppen fungerar kan man hitta genvägar för att balansera sig, precis som man gör i yogan. Yinyogan är utformad så att kroppsrörelserna tar oss till mjukhet, lugn, skymning, vila, restaurering. Andra former av yoga hjälper oss att bli starka, upprätta, redo. På stressutbildningen fick jag lära mig andra genvägar till det parasympatiska nervsystemets viloläge och det är saker som vi intuitivt använder: ge sig lite extra värme med en filt eller en stor tekopp att linda händerna kring, låta hunden hoppa upp i soffan och lägga sig tätt intill, lyssna på vacker musik eller andra skönhetsupplevelser, beröring eller något som ger samma sinnliga kontakt med huden som till exempel simning. Beroende på hur man är eller hur man mår kan man också behöva stimulera sin aktivitetslusta, men när jag tittar på människor i min bekantskapskrets så verkar de flesta ha störst behov av att få hjälpa att gå ner i varv. Det tror jag är ett av skälen till att yinyoga etablerats och spridit sig så snabbt.
Flera yogalärare använder mina dikter i sina klasser, och det tycker jag känns så fint. Men jag hoppas också att dikterna ska kunna fungera som “avslappare” när man läser dem själv hemma. Kanske tillsammans med en filt och en kopp varmt te i soffhörnan?
Här nedanför finns två dikter om min upplevelse av kraft och vila, och på diktsidan finns det mera. Välkommen att botanisera!
