Men allvarligt, hur vacker kan jorden vara? Det är så underbart i naturen nu så jag storknar. Och som vanligt så här års så drabbas jag av viss “carpe diem-stress”. Det är ju sjukt mycket som man vill fånga: sipporna, lövsprickning, häggen, syrenerna, koltrastar och näktergalar, sparrisen, smörblommor.. Och i år hände allt på ett par veckor!
I vissa meditationsmetoder försöker man använda den stimuli som ofrånkomligt påverkar en när man söker stillhet. Till exempel så använder man ljuden man hör som ett sätt att aktivera närvaro. Tricket är att ta emot ljuden som når en, utan i tanken flaxa iväg till ljudens källa och börja fundera eller ha åsikter kring det som låter. Jag sitter här, jag är mitt centrum och just nu märker jag att det kommer ljud till mig. Ungefär.
Testa gärna. Jag upplever stor skillnad på hur mycket ljud lyckas störa mig om jag undviker att förflytta mig till ljuden och istället låter ljuden komma till mig. Det har visat sig funka på andra saker också. Så här års, när jag är som lyckligast men också får carpe diem-stress, så mobiliserar jag samma förhållningssätt. Här är jag. Just nu hör jag en liten fågel sjunga utanför fönstret. Jag ser solen lysa. Det kommer till mig. Jag behöver inte jaga upp mig med att tänka att jag borde vara ute och cykla istället för att skriva. Jag hinner cykla också. Det är lugnt. Sommaren kommer till mig.
