“Det är ok med oss. Vi har haft speciella dagar.”
Så började messet från min vän. Sen berättade hon kortfattat att flickan som dog i attacken på Drottninggatan hade gått i hennes dotters parallellklass och att tre av dotterns kamrater gick in i en butik 20 sekunder innan lastbilen dundrade förbi.
“..sen satt de livrädda och inlåsta i tre timmar och snappade med sina vänner. Så rätt tuffa dagar, men på rätt köl.”
Att snappa, skicka bilder och korta meddelanden via snapchat, är ett av de snabbaste och mest kortfattade sätten att kommunicera. Och otroligt obeständigt för att vara något “publicerat”, du kan välja att dina vänner bara får se din bild i några sekunder innan den försvinner.
De tre vettskrämda 11-åringarna hann säkert ta med sig hundratals människor i sin fruktansvärda situation, med superkorta meddelanden och foton. Jag tillhörde istället de lyckligt lottade som kunde använda sociala medier för att kolla att alla mina kära var i trygghet.
Aldrig har det varit så lätt att kommunicera över avstånd som nu. Det är en fantastisk möjlighet, och jag är glad att så många kunde lämna lugnande besked under den kaotiska fredagen. Det betyder också att vi får del av många människors berättelser, och blir delaktiga på gott och ont. Vad gör jag med informationen jag får om människor som jag egentligen inte känner men kommer i kontakt med på olika sociala medier? Korta meddelanden om livets med- och motgångar – berättelser som väcker känslor som inte får utlopp eftersom jag inte möter människan som berättar.
Lycklig den som har någon som är där – på riktigt! Någon som är beredd att ta några tuffa dagar tillsammans, och se till att hålla allt på rätt köl.
Jag tror inte att det är något bekymmer i sig att vi idag kommunicerar snabbt, mycket och kortfattat med många, bara det inte ersätter det långsamma och djupa samtalet. Kanske behöver vi mer än någonsin närvaron i ett gott samtal, att en annan människa använder sina sinnen för att lyssna och ta in det vi bär inom oss. Vi behöver hjälp av andra med “kölen”, hjälp att inte kantra.
Har du en sån vän, livskamrat, släkting eller granne – var rädd om honom eller henne! Kanske kan den här texten inspirera dig att höra av dig till någon du inte träffat på länge? Eller visa en vän din tacksamhet på något sätt?
Det är en strålande dag idag, och det känns inte riktigt bra att lägga uppmärksamheten på det som händer på Drottninggatan i april. Men jag vill ändå dela den här texten, och hoppas att jag förmått göra det i positiv anda.
Ha det så gott så länge! Och var rädda om varandra!
