Lördagen var en perfekt dag. Faktiskt helt perfekt. Solen lyste, krokus i rabatterna, vårkänslor i kroppen.
Maken ordnade sill-lunch på balkongen, grannarna log och hejade glatt på oss när de gick förbi. På förmiddagen träffade jag min lilla mamma. Utomhus, för säkerhets skull. För vi vet ju att vi är mitt i en katastrof, trots att det är en helt perfekt dag.
Egentligen har det varit så väldigt länge. Vi har vetat om katastroferna, de som lurar där alldeles bakom det perfekta. Den vaga klimatkatastrofen. Katastrofer långt borta. De andras katastrofer. Och samtidigt sol, sill-lunch, krokus, älsklingen. Det är svårt att få ihop det, att det bästa och det värsta existerar samtidigt.
Nu får vi chansen att träna på att ha fler saker på gång samtidigt: förnuft, tacksamhet, solidaritet, kreativitet, mod. Och kärlek – till varandra och till livet.
Var rädda om er, vänner! Se till att skaka av er oron mellan varven. Sprid glädje – den behöver vi! Gör plats för tacksamhet.
Nu använder vi tvål, hjärna och hjärta.
Med önskan om det bästa möjliga just nu!
/Sigrid
