Jag gnuggar mina händerna
och tänder mitt hjärta
värmer mig själv
i gryningskylan
mellan eld och sol
Kan man värma sitt eget hjärta, som jag skrivit i dikten? Ja, det skulle jag vilja påstå. För mig är det själva kärnan i aktiv medkänsla, att hålla hjärtat öppet och varmt.
På sista tiden har jag läst flera böcker om förespråkar medkänsla, till exempel I grunden god som jag berättade om i förra inlägget. Man brukar säga att den första som gagnas av medkänsla är den som känner den. Jag mår bra när mitt hjärta är öppet och varmt, men jag blir också mer benägen att göra gott för andra.
Till skillnad från empati så känner jag inte samma jobbiga känslor som den andre, jag stannar hos mig själv och känner värme, vänlighet och omsorg om den andre. Det betyder att jag slipper sunka ner min egen känslomiljö med andras jobbiga känslor, utan istället påverkas av att känna vänlighet.
Det är ett mycket bättre alternativ än att till exempel gå och oroa sig för någon. Vem är hjälpt av någon annans oro? Att vara arg är också sjukt jobbigt, så det är värt ett försök att känna medkänsla istället.
Blev det tvärnit där? Det är kanske inte helt lätt att vara medkännande när man är arg, men det går. För medkänsla är inte synonymt med att ge den andre rätt, att ställa sig själv och de egna behoven åt sidan eller ens att förlåta. Vem du än känner medkänsla för så behöver du inte värdera honom eller henne, det är ganska oviktigt om hen har rätt, om hen “känner rätt” eller förtjänar medkänsla.
Medkänslans grund är istället att inse att jag själv är en människa bland andra människor, varken mer eller mindre. Och att det gäller alla människor. Jag längtar efter trygghet och glädje, precis som alla andra. Alla kämpar och drabbas av lidande mellan varven: jag gör det, alla jag känner gör det, alla jag inte känner, allt levande. Jag är värdefull, precis som alla andra. Vi gör alla så gott vi kan och ibland misslyckas vi – sånt är livet.
Det är viktigt att ta till sig att den som ska omfamnas av medkänsla inte behöver uppfylla några särskilda kriterier, utan det är den som väljer att känna medkänsla som “gör jobbet”. Samma sak gäller när jag känner medkänsla med mig själv, jag väljer att se på mig med vänlighet, värme och omsorg utan att först avkräva mig massa saker.
Jag gör gärna meditationer som handlar om att väcka medkänsla för mig själv, för någon som jag är engagerad i eller för världen i stort. En sådan meditation kan börja med att jag andas några medvetna andetag och försöker hjälpa kroppen att komma till ro, kanske genom att göra en kroppsscanning. (Då går man i tanken igenom hela kroppen och känner efter hur läget är här inne, just nu.)
När man ska “jobba upp medkänsla” är det bra att göra det i en okomplicerad relation. Idag testade jag med fåglarna utanför fönstret, det känns lätt för jag har inte massa krångliga känslor som besvikelse, ilska, tillkortakommanden, skam och så vidare kopplat till talgoxar och sädesärlor. Så jag tittar på den lilla ärlan som vippar där ute. Hur har hon inte kämpat för att komma hit! Uppenbart innehåller hennes liv stora umbäranden men också en så stark livsvilja och visst uttrycker hon glädje? Hon, liksom jag och allt levande, vill vara nöjd och trygg i livet, och jag kan känna en värme i bröstet när jag önskar henne lycka till med sina vårbestyr.
Sen kan jag vidga medkänslan, tänka varma tankar och önskningar om mina vänner, kollegor eller familj. Eller alla som bor i min stad. Kanske vet jag att någon går igenom något jobbigt precis nu. Då känner jag värme för den personen och önskar att hen ska få må bra och vara trygg. Det finns inget att värdera. Jag kan inte fixa hens tillvaro. Men jag kan tänka vänliga tankar, vidröras, se personen i kärlek.
Sorgligt nog kan det allra svåraste vara att känna medkänsla med sig själv. Jag ska återkomma med några knep, men i stort handlar det om att träna på att se sig själv som en människa i mänskligheten, bekräfta för sig själv att man gör gott man kan i livet och att se på sig själv med vänlighet
Om Gud vill och tygen håller kommer jag att lägga upp filmer med övningar för aktiv medkänsla på facebooksidan Renklintskärleksfabrik framöver. Gilla den om du vill hänga med på det. Om du vill testa att meditera över medkänsla på egen hand kan det vara bra att göra det lite mysigt för sig, gosa in sig med en filt och tända ljus. Lägg gärna en hand över bröstet.
Idag har jag fått låna en bild av Anette Vester till min dikt, tack för det Anette! Hon är konstnär och driver en butik med konstnärsmaterial här på Klockartorp och hon ger också målarkurser. Här kan du läsa om henne.
