– Du har ungefär 20 procents chans.
Så sakligt förklarar advokaten situationen för den asylsökande 19-årige killen. 20 procents chans att få stanna. Är det hoppingivande?
Hopp är en stark och nödvändig känsla. Människor med god förmåga till hopp klarar sig bättre i livet, oavsett vad livet innehåller. Det kan låta orättvist, i alla fall om vi tror att hopp är något man har eller inte har, och inte kan göra något åt. Men det går att se på hopp som en färdighet, något vi tränar på och lär oss.
Forskaren CR Snyder menar att hopp är en tankeprocess. När vi kan formulera ett mål, sträva med uthållighet mot målet och tror på vår förmåga att klara det vi föresatt oss – då kan vi också hoppas. Barn som får stöttning när de kämpar, misslyckas och försöker igen lär sig att hoppas. Vi behöver lära känna vår egen uthållighet och kraft, och vi behöver träning i att göra realistiska bedömningar.
Jag pratar med den afghanska killen om att hoppas. Samma kväll pratar vi också om att han behöver fundera på vad han vill göra om han får ett avslag. Det är svårt. Vi sitter vid samma köksbord, men det känns som om vi befinner oss i olika universum.
Han avslutar diskussionen på samma sätt som han gjort många gånger förut:
“Ja, ja, Gud bestämmer!”
Vi har lite olika syn på det här med Gud och hur saker fungerar. Jag får lust att protestera: det är inte Gud som bestämmer, det är svenska politiker, utredare på migrationsverket, EU, hans familj, olyckliga omständigheter, krigsherrar i Afghanistan, cyniska smugglare, vettskrämda byråkrater, bekväma svenskar, förlegade lagar…
Men jag måste ge honom rätt i att det inte är något han och jag kan bestämma. “Gud” bestämmer. Det ligger utanför min makt att bestämma, fixa, lägga tillrätta. Och det har jag lite svårt för..
Men tror ni inte att grabben förmår att hoppas! Han småsjunger, pluggar och hoppas, envist tror han att det ordnar sig på något sätt! För mig är det både beundransvärt och inte så lite obegripligt.
Troligen har han, trots sin ungdom, fått mycket träning i att kämpa. Han känner sin egen styrka och uthållighet. Och när han drabbas av något han inte kan styra eller fixa, då har han vett att inse det. “Gud” bestämmer.
Jag sätter Gud inom citationstecken, för att du som läser ska kunna använda ordet som du behöver. Det viktiga är att göra skillnad på vad som är mitt område, och vad som ligger utanför min förmåga att påverka.
Gillar du tanken på att hopp går att träna! Gör det!
När du känner dig missmodig kan du aktivt leta i minnet efter situationer som du faktiskt klarade av. Det behöver inte vara strålande succéer eller filmhjälteinsatser, leta efter situationer där du kämpat och kommit vidare. Kanske faller det in en strimma ljus? Kan det vara hopp?
