– Jag har alltid trott att jag är en god människa. Men nu har jag kommit på att det är jag inte alls! Jag är ond!!
Det säger min väninna som är i 70-årsåldern och nyss har beklagat sig över hur irriterad hon blir på sin gamla mamma. Tålamodet räcker inte till för corona-krångel och mammans demens. Jag skrattar rakt ut när min kompis säger att hon kommit på att hon egentligen är ond. Det är kanske inte en helt korrekt reaktion men det känns så befriande att hon säger så. Vem har inte känt sig ond ibland? Men inte är vi väl onda bara för att vi inte orkar vara snälla hela tiden? Men vi är kanske inte så goda som vi vill tro heller?
Jag misstänker att om vi slår fast att vi är goda, för att vi känner till vår egen intention att vara det, kan vi blunda för eller snacka bort vissa skit-beteenden hos oss själva. Vi, och andra som vi väljer att tro gott om, är goda egentligen, men har lite otur ibland. Andra, som vi inte väljer att tro gott om, är helt enkelt inte lika goda människor, vilket bevisas av deras skit-beteende.
I mitt arbete på behandlingshem har jag mött människor som ser sig själva eller har stämplats av andra som onda. De har spöat och skadat andra, sålt droger och betett sig svinigt i nära relationer. Jag är funtad så att jag lätt tror gott om den jag möter öga mot öga, det bara blir så. Men samtidigt vet jag att det inte fungerar att förklara alla skit-beteenden som jättemycket otur. Rätt och fel är en bra karta att orientera sig efter. Ändå måste jag tro gott om den jag möter i behandling. Annars är det ingen vits.
Häromdagen var jag på en kylig men smittsäker korvgrillningsmiddag, och vi kom att prata om hur förvånad och besviken man kan bli när någon man lyft in i sin “tro gott om-krets” visar sig vara lite mindre god än väntat. Hur kommer det sig att så många har så mycket otur när det kommer till att bete sig som folk? En av vännerna kring bordet säger:
“Men vi är ju alla människor.”
Ja, vi är alla människor – tack för påminnelsen! Vi är människor, med bra och dåliga dagar, tur och otur, inte så värst perfekta, sårbara och mottagliga. Jag, och alla andra, glider lite fram och tillbaka på god- och ond-axeln.
Jag tänker fortsätta att försöka tro gott om den jag möter, för jag tror att det kan fungera som ett förstadie till hopp, på samma sätt som vissa ämnen kan omvandlas till vitamin i kroppen. Det ympar en gnutta hopp i mitt system att tro gott om andra, och kanske kan det påverka den jag väljer att tro gott om också.
Med risk för att bli besviken. Det är det värt.
För övrigt är jag helt övertygad om att min väninna inte är ond.
Dikten här ovan är en av nio i en svit, Allt jag önskar. De beskriver nio nyckelvärden, ett för varje personlighetstyp inom Enneagrammet. De ligger på min diktsida om du blir nyfiken. Det värde som är viktigt för en, som till exempel att vara god och göra världen så god som möjligt, är också det som kan få en mest ur gängorna när man tvivlar på det.
Kurser och meditationskvällar är inställda på grund av viruset, men om du behöver påfyllning eller inspiration finns det lite smått och gott här på sajten. Det senaste tillskottet är ett gäng kortdikter utifrån Brené Browns tips för en helhjärtad livsstil. Välkomna in!
