”Men vad är det här för flum? Det är definitivt inget för mig, jag är för smart för sånt.”
Så har jag tänkt, många gånger. Har du? Jag har skåpat ut metoder, förhållningssätt och andlighet som jag senare har fått erkänna att jag behöver för att må bra: meditation, att gå i mässan eller att få uttrycka mig konstnärligt trots att jag inte är “duktig” på det. Smarthet kan vara vår största tillgång i vardagen, och ändå kan den sätta krokben för oss när vi som bäst behöver hålla balansen.
Vi som har god förmåga att tänka rationellt, logiskt, och att steg för steg nysta upp orsakssamband berömmer oss gärna för det. Och får beröm, det anses som en användbar sorts intelligens. Naturligtvis vet vi att det är bra att människor är olika och har olika förmågor – men allvarligt talat, visst är det lätt att tänka att logik är lite viktigare för världen än ett mer konstnärligt eller intuitivt sätt att tänka? Och visst ligger det nära till hands att eftersträva smarthet även när vi umgås med olösliga frågor eller våra egna tankar?
Det var spännande för mig att stöta på Paul Watzlawicks begrepp analogt och digitalt tänkande. (Watzlawick var psykolog, terapeut, filosof och kommunikationsteoretiker. Han verkar ha haft bra koll på läget.) I grova slängar kan det beskrivas som att digitala symboler är sånt vi är överens om har en viss betydelse även om det inte syns eller hörs, som bokstäver som bildar ord, till skillnad från det analoga språket som är bildligt, kroppsligt eller ljudhärmande. Det digitala språket använder vi till objektiv analys, det analoga till en mer övergripande och svårdefinierad förståelse av helheten. Det här ger två olika sätt att uppfatta verkligheten, med Watzlawicks egna ord:
“en logisk systematisk steg för steg gående metod som ibland inte uppfattar skogen för bara träd och en annan allomfattande holistisk uppfattning av helheter, gestalter som – ibland kanske har svårt att uppfatta detaljen – och då inte ser träden för bara skog”.
I den bästa av världar samverkar höger hjärnhalva, som står för det mer associativa, holistiska tänkandet, med den vänstra analytiska hjärnhalvan. Det kan ge upphov till det vi kan kalla intuition, att vi instinktivt vet ungefär var vi kan hitta lösningen på ett problem (analogt tänkande) och aktiverar vår logik för att testa idén och hitta de mest användbara åtgärderna.
Jag läser det här och känner mig rätt nöjd, jag har bra tillgång till båda sorternas språk och tankesätt – check på den! Men sen bränner det till. För det är trots allt genom höger hjärnhalvas helikopterperspektiv som vi kan få ordning på tillvaron, men många människor försöker förgäves lösa livsproblem med “fel” sorts intelligens. Vi fastnar i att analysera livets alla träd, men får inte till någon skog! Check på den med… Jag känner tyvärr igen mig, och under press har jag tenderat att retirera in i en förment logisk metod, som bara fått tankarna att snurra resultatlöst.
Det är därför som jag vill utmana dig som ser dig själv som strikt logisk och analytisk att tillåta dig ett annat sätt att möta och beskriva världen! Vi behöver det andra språket för att ta till oss helheten, och vi behöver det för att kunna kommunicera med andra om stora känslor som kärlek, sorg och rädsla. Det är ni som tänker att ni inte behöver “flum” som behöver det allra mest!
