I julas fick jag till mig en fin berättelse om en gammal dam, Birgit. Hon är över 90 år, har nyligen blivit änka och flyttat från det stora huset till en liten lägenhet. I och med flytten hamnade hon i ett annat hemtjänstdistrikt och det skulle bli nya människor som kom hem till henne.
Det var problematiskt.
Frågan som skavde var hur hennes förra hemtjänst skulle klara sig utan henne.
De hade vant sig vid att få komma in i hennes värme, få berätta om sina problem och få några kloka, tröstande ord. Vem skulle ta hand om dem nu?
Berättelsen väckte öm munterhet kring middagsbordet, vi känner alla Birgit och förstår vilken förlust det måste vara när hon flyttar. Vi började skämta om att hemtjänsten haft planeringsmöten där de sett till att de med störst behov skulle få gå rundan som passerar Birgit.
– Nä, nu måste vi sätta in Nettan på Birgits tur. Hon ligger i skilsmässa och mannen beter sig som en riktig skitstövel. Sätt upp fönsterputs hos Birgit så de får en timme.
– Men Birgit fick sina fönster putsade förra veckan..
– Ja ja, storstädning då!
Berättelsen ringar in en intressant aspekt av att stödja varandra och dela bördor – det är inte alltid självklart vem som “får” och vem som “ger”.
I stunder eller perioder när man känner sig svag och i behov av hjälp från andra är det lätt hänt att se sig själv som misslyckad och belastande. Då kan det vara en tröstande tanke att givande och tagande strömmar fram och tillbaka. Ibland är det uppenbart vad som ges och vad som tas emot, ibland mer diffust, och emellanåt får vi i efterhand omvärdera vem som “gav mest”.
En liten extra knorr på berättelsen om Birgit är att hon i stressen över att överge sin gamla hemtjänstpersonal bad sin son att hjälpa henne att åtminstone be för dem. Han svarade nej, han hade redan så många att be för så det fick hon göra själv.
Ett utmärkt exempel på gränssättning.
Även om givande och tagande går i båda riktningarna så måste vi se till att vårt givande inte är större än vår kraft och tid. Det är vårt eget ansvar. I den bästa av världar är vi kloka, modiga och kärleksfulla nog att både be om hjälp när vi behöver, ge hjälp när vi kan och säga nej när vi inte förmår göra mer.
Med det vill jag önska ett gott nytt år 2019. Visst kan vi väl hjälpas åt att göra det bästa möjliga av året?
