Häromdagen var jag ute och plockade vackra löv och bär för att göra en dekoration till Kärleksfabriken. Det var en strålande höstdag och jag hittade oxelbär, nypon, lönnlöv, förvildad vintergröna och kastanjer. Händerna blev fulla. Efter ett tag la jag märke till att alla jag mötte log varmt mot mig. Flera hälsade som om vi var gamla bekanta. Ett par bilförare stannade och lät mig korsa vägen trots att de lätt hade hunnit passera först. Det var något med mig den där dagen som gjorde att de hade lust att vara trevliga mot mig. Kanske tyckte de att jag var lite gullig, en tant i basker och dunkappa som plockar löv som ett dagisbarn. Kanske såg jag så nöjd ut att det smittade av sig. Det var fascinerande att vara med om.
När jag kom tillbaka från promenaden med mina fynd kände jag mig upprymd. Jag tror att det berodde både på att jag fick så oväntat mycket positiv kontakt och att jag kände mig som någon sorts aktivist.
Är det verkligen så uppseendeväckande att vara lite barnslig? Det kanske till och med är rebelliskt att strosa och dona och syssla med analog förströelse idag?
Härligt var det i alla fall!
Vad säger ni, ska vi försöka oss på att vara lite revolutionärt barnsliga och se vad som händer? Alltid gör det någon glad. En själv, om inget annat.
Här kommer lägesrapporten från Kärnkraften. Ni som bor i Västeråstrakten är varmt välkomna att besöka Kärleksfabriken, vi erbjuder soppa, nybakat bröd och meditation varje torsdag. Senast hade jag tänkt leda en meditation om att samla mod, men då kom två av de modigaste människorna jag känner så det verkade lite bortkastad. Vi gjorde en self-compassionmeditation istället, och tränade på att se på oss själva med ömhet. Det tror jag alla behöver.
Jag fortsätter att arbeta med min bok, Vi är inte på väg någonstans. Det är spännande, svårt och frustrerande att försöka få ihop alla bitar. Just nu sitter en gammal vän till mig och läser, hon hjälper mig som lektör. Nu och då plingar det till i min dator när hon rättat något grammatiskt fel eller föreslagit en förändring i manuset. Jag känner stor tacksamhet för att jag har möjlighet att ägna tid åt att skriva. Oavsett vad resultat blir har det varit en spännande, njutningsfull och lärorik process för mig.
Glöm inte att kontakta mig om du vill ta chansen att gå gratiskurs om Enneagrammet! Lars och jag vill träna på att introducera den modellen, som vi tycker är mycket hjälpsam om man vill se sig själv med klar blick.
Nu låter vi hösten ta plats och göra sin grej. Pröva gärna att sparka i en lövhög, krascha isen på en vattenpöl eller att plocka den lenaste kastanjen att ha i fickan.
Jag önskar dig allt gott.
Hej Sigrid!
Enneagramkonceptet låter spännande, tänk om man är någon annan än man tror!
Jag är gärna med om dag och tid funkar!
Visst låter det spännande! Jag hör av mig när vi gör någon enneagram-grej igen. /Sigrid