Nu vänder det, utropar alltid några segervisst så snart midvintersolståndet passerat. Och det är så klart sant, vändpunkten kommer redan där i bastanta decembermörkret. Själv har jag svårt att se det redan då, jag behöver några veckor till på mig innan jag är övertygad. Min vändpunkt är inte den den 21 december, utan snarare hela januari.
Så har det varit med de stora vändpunkterna i mitt liv, de har varit utbredda och långvariga. Inte sjutton har jag plötsligt insett vilken ny riktning jag behöver ta och snabbt bytt till den. Nej, det har varit ett kringspringande på stora områden. Lång tid har det tagit också. Ibland har jag letat osäkert och ängsligt, i det närmaste på stället. Ibland har jag rusat iväg, och vackert fått svansa tillbaka.
Frågan är om jag inte sprungit längre på det sättet, virrande fram och tillbaka på stället, än vad jag faktiskt har färdats.Känner du igen dig i att leva i zickzack? Kanske vändpunkterna inte är så definitiva? I backspegeln går det kanske ändå att se att kringvimsandet har ändrat riktning, att du faktiskt har gått en ny väg.
Jag utmanar dig att stanna upp och checka av om du färdas i rätt riktning! Kanske till och med justera kursen. Tillåta en vändpunkt.
Leva Helhjärtat är en kortkurs jag ibland håller som bygger på Brené Browns forskning om hur skamkultur förminskar oss och förpestar livet, och hur du med enkla metoder kan leva mer mottagligt, kreativt, fritt och kärleksfullt.
