Här finns alla dikterna i löpande text. Det är lite svåröverskådligt, men bra om du vill kopiera texten. Ta gärna med mitt namn om du publicerar texterna någonstans.
Vill du dela på social medier så är det enkelt att göra med ”dikt-bilderna” som ligger under de andra rubrikerna
Idag släpper jag min oro
Här och nu är stillhet
händerna vilar i andaktens arbete
Mjuk skymning bakom ögonlockens gardiner
Något i mig vyssar mig
blåser på det som gör ont
stryker min panna
Vägen hit har varit lång
nu är vilans tid
Allt jag inte orkar bära
får sjunka genom kroppen
ner till jorden
Just nu släpper jag min oro
Jorden är stor, tiden gåtfull
vad vet jag om min morgodag?
Här och nu är stillheten
här tystnar alla frågor
Nu är varandet, orört
Sedan finns tid för arbete
Allt jag inte förmår
lyfter som fåglar, seglar bort
Idag släpper jag min oro
- Sigrid Renklint
Släpp din ilska
Släpp taget om din ilska
låt den öppna sig
som en port
Låt din rädsla gå
Låt gamla känslor skingras
Håll om ditt ömtåliga
Här är trygga tystnaden
ditt eget rum
Gör dig mjuk
låt din längtan tala
Ilskan vilar från sitt uppdrag
- Sigrid Renklint
Arbetssång
Regnet regnar
i största självklarhet
Vad annars gjorde regnet?
Späda groddar spränger sig upp
blad och stänglar
sträcker sig mot ljuset
Hela planeten är i rörelse:
betande, bökande, jagande
Jag är en av dem som går på jorden
vandrar under solen, i regnet
Jag är en av de hungriga
en av de ömtåliga som söker skydd
Också mina händer är i rörelse
nynnande sin arbetssång
för samstämmighet, glädje och kraft
De sjunger med stjärnorna
samma sång
De sjunger med jorden:
här är min plats
Vi sjunger med ormar, sorkar, sädeskorn
med ekar, plankton och löv i vinden
Med vakna sinnen
gör jag min del av arbetet
stämmer in i sången
- Sigrid Renklint
Le mot den jag möter
Kan jag le in i din värld?
Vill du le tillbaka i min?
Låt oss spänna en regnbåge
färgsprakande
genom vår dag
Skatten vi regnbågens slut
är du
är jag
när vi ler in i varandra
- Sigrid Renklint
Här med dig
Jag håller dig
ömheten tynger mina händer
Du står mitt i det som är
jag måttar ditt nästa steg
skopar värme, svalka, mjukhet, fasthet,
rymd, skydd, tyngd
Allt är som det är
tillräckligt i stunden
Utrymmet för sedan står redo
dit sträcker jag blicken
Nu får jag vara
den som väntar
med dig
- Sigrid Renklint
Koan över tacksamhet
Där jag vilar blicken
finns det jag ser
Jag ser vad jag behöver
Jag lever i överflöd
- Sigrid Renklint
Resa 1
Vad på trädet växer?
Är det kärnan som skjuter upp
och barken som skyndsamt tänjer sig?
Är det rötterna som brer ut sig
och lockar kronan att följa efter?
Är det löven som ritar trädets nya kontur?
Stanna en stund
hos det som växer långsamt
i mig, i dig, i allt
Det som stilla lägger ring vid ring
årstid efter årstid
En människas långa cykel
en rörelse
oberörd som planetens
Idag är det väder, som alla dagar
Idag är det årstid, som alltid
Genom det växer det, stilla
Ring intill ring
Vila där
i rörelsen som aldrig stannar
stillsam, ständig
osynlig i stundens storm
Det oberörda växandet
Den långa resan
ring intill ring
- Sigrid Renklint
Resa 2
Skymningen är mitt altare
Här tackar jag för dagen som går
firar att morgondagen ska komma
I tacksamhet offrar jag det som har varit
Nattens vila ljusnar
in i morgonens vakenhet
Ny hunger, ny kraft
Nya stigar, nya möten
Altaret skingrat av solen
Dagen kallar
- Sigrid Renklint
Du…
Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.
Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!
Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!
Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dej!
- Sigrid Renklint
Jag ser dig
Jag ser dig
genom hjärtat
Det finns inget mer att önska
Du fyller dig
du rymmer allt
Skrattet bubblar fram:
Regnet faller över oss alla
Solen lyser också över mig
Hjärtats blick
gör oss alla möjliga
- Sigrid Renklint
Du och jag
Det som blivit jag
har färdats genom världen
en resa genom hav, sten, kroppar, växter
Här står jag
Allt som blivit jag
kunde blivit du
Vi är delarna
vi delar helheten
Din berättelse
är också min
Kom nära mig;
låt det som skilts åt
komma nära
- Sigrid Renklint
Äktenskap
Vi reser tillsammans
bjuder in tiden
som reskamrat
Varje morgon rakar vi samman vår tillit
bär den genom dagen i vår asklåda
för att om och om igen
tända aftonens eldar
I dina händer, älskade,
blir allting vackert
Där lägger jag morgondagen
- Sigrid Renklint
Min vän
Min syster, min mor, mitt barn
du är dem alla
Din ömtålighet gör mig stark
min vilsenhet gör dig stadig
Vår vänskap töjer sig
närmare än här
större än allt
Vi möts i kärlek
- Sigrid Renklint
På jorden, under himlen
Stå som ett träd i jorden
det som är du
djupt nermyllad
förankrad
Spreta med dina rötter!
Du får allt
som jorden har att ge
Sträck dig mot himlen!
Sträck på allt du är
hela din växt så här långt
alla år av djupare rötter
högre krona
vidare grenar
Jorden bär dig
Hon samlar regnet
hon skrattar världen grön
låter varje vår explodera
fyller klotet med prakt
Smaka henne
med alla dina rötter
de starkaste och de finaste
Smaka och ta emot
Lyft pannan mot himlen
mot det stilla glimmer
som färdats genom allt, alltid
Låt solens kraft
och månens mildhet
skölja över dig, genom dig
Var en spegel
under en himmel som omsluter allt
- Sigrid Renklint
Kraft
Just nu står jag här
just nu gör jag inget annat
Jag står
Jag frågar inte varför
inte om jag kan
inte om jag får, vill, måste
Jag står
Mina muskler arbetar
vibrerande, inkännande
söker balans
Jag står
Framtiden vet jag inget om
Just nu kan jag stå
som en segrare
Jag är stående
- Sigrid Renklint
Mjukhet
Nu och här
rörde jag vid gränsen
Hit vill kroppen mjukna,
hit men inte längre
Min tyngd
möter mitt motstånd
Jag andas trygghet genom huden
drar rummets ömhet in i kroppen
Jag är här, just nu,
med motståndet och smärtan
Ingenting ska ändras,
allt är som det ska
Jag lutar mig mot motståndet,
viskar:
här är jag
- Sigrid Renklint
Landa
Det finns ingenstans att gå
ingenting som väntar
Här är jag, med mig
Andas in, andas ut.
Andas in, andas ut.
Kroppen, golvet, luften
värmen, lukten, ljuden
Här är jag, mjuka ögon bakom stängda lock
ser allt som finns att se just nu
Ett penseldrag av sorg
genom tomma sinnet
en ängslan igenom kroppen
Välkommen, jag ser er!
Ni är gäster
jag är den som andas
Tankar pickar sina hål
på min vida himmel
kommer hit med sedan, förut, måste
Välkomna, små tankar!
dunsta i min varma andning
lätta, svirra, upphör
Jag är den som andas
Kroppen, golvet, luften
värmen, lukten, ljuden
Ingenting väntar, allting är nu
Här är jag, med mig
- Sigrid Renklint
I ljuset
Den kraft som reser tallar
strömmar genom ryggen
Regnet föder liv, sträcker det
som gräset över marken
Solens ljus
kallar till nya dagar
Jorden längtar genom kroppen
mot sin himmel
Uppfylld i varje inandning
vaken
redo
- Sigrid Renklint
I skuggan
En plätt att få lägga sig på
sjunka, befrukta, upphöra
Ner i jorden
ner i tystnad
Det som är tyngd, som är mörkt
får smälta
möta sitt material
hitta sitt format
dö
Strävan står tillbaka
Stillheten tar vid
ordningen återställd
världen fortsätter snurra
- Sigrid Renklint
Vindens arbete
Jag öppnar mig för vinden
Välkomnar det som kommer
välsignar det som går
När trycket uppstår
en tyngd mot jorden
måste vinden blåsa
förflytta, utjämna
Storm och bris
är svar på tyngd
En rörelse
av överskott
bär värme, kyla, regn
genom världen
Jag öppnar mig för vinden
Det ges inga alternativ
Jag låter vinden blåsa
förflytta, utjämna
en storm som vill balans
Jag öppnar mig för vinden
Välkomnar det som kommer
välsignar det som går
- Sigrid Renklint
Vattnets väg hem
För vattet finns alltid en väg
det kan alltid falla
rinna, porla, strila, forsa
tillbaka till det stora vattnet
Det finns alltid en väg hem
till havet
Varje droppes äventyr
slutar alltid där
börjar alltid där
- Sigrid Renklint
Vila hos Modern
Kom, lägg det här på jorden
Vad än det är, hur tungt, hur länge buret
Lägg det här en stund
Låt vår moder bära, hålla
Lägg det här i hennes vård
När du vilat tar du tillbaka
det som ska följa dig på resan
Lägg det här på jorden
Det du inte längre mäktar bära
Lägg det hos vår moder jord
Ingenting är henne främmande
Allt finns i hennes hand
Hon bär det, hon känner det
Hon tar det till sig som sitt eget
Allt är hennes barn
Inget skyr hon
Allting bär hon
- Sigrid Renklint
Jord 1
Allt som växer,
doftar, skimrar
frösätter och gror,
allt är givet oss från jorden
Allt ska ges tillbaka
Det som skimrat i ditt liv
är inte ditt att äga
Ge tillbaka det till jorden
som en offergåva
Du har skimrat det åt moder jord
Hon gömmer allting i sitt hjärta
Det som frösatts i ditt inre
ska falla ner till jorden
Dina skal ska spricka
Kärnan som du närt och burit
är din gåva in i tiden
Jord, omfamna den
- Sigrid Renklint
Jord 2
Allt som finns ska falla sönder
upphöra
och uppstå
Allt ska falla
Allt ska tas emot
Allt får vila
i sin egen tyngd till slut
I mörkret sker mirakel
i vilan växter det
Det redan använda blir föda
faller, vilar, väntar
Njuter av sin tyngd
Mot din botten strävar allt du släpper
Frihet går till lugn
Tids nog ska det nya komma
Någonting ska gro, vill finnas
En ny resa börjar i det lilla
Ännu råder vila, mörker, tyngdens njutning
Allt ska falla
allt ska tas emot
- Sigrid Renklint
Korsande stigar
Reser genom universum
det skapar mig
jag skapar det
Vissa sträckor
är min resa
också andras
Vi delar en måltid
får ett berättelse
anger en riktning
Vi möts, vi reser
vi skiljs åt
Ett vägnät
ett människonät
korsande stigar på resan
- Sigrid Renklint
Förtröstan
Om och om igen
vill jag pröva hoppet
ta risken
Jag tröstar morgondagens jag
om mitt hopp skulle grusas
Jag för-tröstar mig
vårdar allt det mjuka
under hoppets skinande ansikte
Jag väljer hoppet
i förtröstan
- Sigrid Renklint
Rädsla
En skugga vilar runt det vackraste
Rädslan perforerar konturen
runt allt
jag inte står ut att mista
En påminnelse
Vi älskar utan garantier
Nu och nu och nu
- Sigrid Renklint
Nattvandring
Ljuskäglan går före mig
borrar i mörkret
öppnar en passage
tillräcklig
Det finns en riktning
- Sigrid Renklint
I mitt hjärta
Handen får vila mot hjärtat
där växer kärlek
där gnager oro
önskan att, rädslan för
solsida, skuggsida
att ha
därmed kunna mista
att vara
att vilja
Som en liten fågel
pickar allt som vill leva
under min hand
Det som vill älska
det som förstår
varje stunds dyrbarhet
- Sigrid Renklint
Marsdag 2020
Klar är dagen
lutar sin genomskinlighet
mot evigheten
Denna morgon
bär alla mornar
den gudomliga andningens genetik
ur det förra kommer nästa
i kedjor
Färgerna gör sitt återtåg
fnittrande gult i slänterna
grönt armbågar sig fram
En plötslig brådska
att nedgöra det tröttbruna
grånötta, fjolåriga
Det som kom
det som dog
det som blommar
i kedjor
- Sigrid Renklint
Min mänsklighet
Om och om igen
har någon funnits där
mött min blick
tagit min hand
blåst på det ömmaste
Någon av mina människor
någon i min mänsklighet
Där och då blev jag till
om och om igen
Vår blick
vår hand
vår smärta
- Sigrid Renklint
Återhämta mig
I mitt skyddsrum
finns röda ballonger
och knasiga hattar
att fly till vid fara
Ett lager av sagor och fula grimaser
i kristid när glädjen är slut
Min låtsaskompis är doktor
och lyssnar på hjärtat
i en trasig trumpet
Han ordinerar glass och tulpaner
och minst fyra dygnsdoser lek
När kroppen kalibrerats
av skratt och kullerbyttor
och tankarna åter visas i färg
blåser jag Fara över på doktorns trumpet
och går ut i världen igen
- Sigrid Renklint
Längtan
Jag skickar min längtan före mig
kortar tiden, minskar utrymmet
Sätter ett utropstecken efter det
Snart!
som ljuder inom mig
Jag längtar framåt, bortåt
till mig själv just då
när lärkan drillar
och våra skratt
överröstar allting annat
när allt står still i nuet
Min längtar efter lärkan
– är det våren eller sången jag saknar?
Eller någon
som mäter avståndet
mellan mig, vårvåt åker
och himlen?
Att känna min sanna tyngd
när våra skratt flyger tillsammans?
Jag längtar
skickar mina sinnen i förväg
på jakt
efter en stund
som är fullfärdig
som står still
- Sigrid Renklint
X Godhet
Orden ekar inom mig
“Det är gott!”
Då vet jag hemligheten:
Detta är vårt paradis
Kärlek
Överallt, innerst och oändligt
före oss och efter oss
i mitt hjärta
pulserar det enda – Kärleken
Fullkomlighet
Universum slösar med sin rikedom
Jag fick mig själv i gåva
en skimrande skärva gudomlighet
en egen del i Alltet
Äkthet
Ett frö gror och växer i mitt inre
en kärna som är jag
Där finns mylla, där finns alla väder
där finns botten för blommans prakt
Visdom
Klart och vackert
berättar minsta del av skapelsen
om Mästarens mening
Jag lyssnar, jag förstår, jag berättar
Visshet
Jag följer stigen
och jag skapar den
med mina steg, mina spår
Jag är vandraren, jag är vägen
Glädje
Världen sträckte fram en gåva
En ny dag
Världen och jag skrattade tillsammans:
vilken fantastisk möjlighet
Livskraft
Skapelsens mullrande musik
från evighetens början
ljuder i min kropp
Jag är här
Helhet
Allt flödar ur de gudomliga orden
Jag är
Jag njuter min egen varma fasthet
i en oändlig, vänlig rymd
X Tillförsikt
Att ligga i mörker
låta årstiderna vandra över sig
Väntande
vilande
Förvissad
Redo och full av kraft
när tiden är inne
X Förändring
Det redan färdiga skaver
det slamrar från bortom
Jag tackar för det som varit
vänder mig mot mitt framåt
X Mod
Kraften knäböjer i kärlekens kammare
får sin välsignelse
Modet reser sig och står redo
X Beslut
Tankarna travar jag i höga torn
sorterar och balanserar
Dörren står öppen
Beslutet ska komma när det har vaknat
X Paus
Efteråt-stillheten
Innan-tystnaden
Mellanrums-varat
Det stilla bruset
när hittills silas genom kroppen
X Tillit
Att luta in i det som väntar
låta tyngden tala
Sen i lätthet ta sitt steg
följa rörelsen som redan finns
X Erfarenhet
När slagregnet kommer
stiger vattnet
i kärlekens brunn
X Hopp
Efter en stund vänjer sig ögonen
och kan se
Mörkret är kvar
blindheten är över
X Förlåtelse
Sprick, mitt stackars hjärta
öppna dig, gör rum
i morgon är vi större
X Acceptans
Timglaset vänds
Allt som tiden förbrukat
får korn för korn
rinna tillbaka
Tomt växlas mot fullt
när det är färdigt
givande, mottagande
vilande, vändande
X Balans
Vila i skuggan
kraftsamla i solen
Lägg vara och vilja
i varsin vågskål
Låt deras tyngd
hitta sin balans
X Inspiration
Min osynliga musik
ropar efter färg
Jag blåser på glöden
reser mig
fyller min hud
X Lust
Det jag vill
med allt jag är
Tiden bleknar
nuet sväller
Alla mina sinnen blir ett
X Lekfullhet
Hej lilla du där inne
som tämjer sniglar
och bygger rymdraketer
Guida mig, låna din blick
Gör livet sagolikt idag
Tro
Blåklinten predikar
i vetefältet:
Himmelriket är nära
X Frid
Här svävar
ett självklart svar
på en outtalad fråga
Stillheten under allt
Glädje, ofrånkomlig
X Tacksamhet
Osynligt liten i universum
en hastig glimt av tid
Men inom mig
är livet ofantligt stort
X Insikt
Med slutna ögon ser jag långt
ser det som ska komma
Jag öppnar ögonen och ser
att allt redan är här
