Överlägg

Reiki – dikter och inspiration

Reiki är en japansk healingmetod med drygt 100 år på nacken. Den är inte kopplad till någon religion eller tro, men grundaren var tendaibuddhist. Reiki är en lågintensiv metod som går ut på att givaren helt enkelt lägger sina händer på mottagarens kropp, antingen på ställen som behöver extra energi eller på de “ventiler” som kallas chakran inom traditionell österländsk medicin. Det vanligaste är att hålla varje position ungefär 5 minuter, både mottagare och givare försöker vara så avslappnade och mottagliga som möjligt, utan att pressa eller styra det som händer, och bara önska det bästa möjliga just nu för mottagaren. 
Naturligtvis kan man också ge sig själv healing på samma sätt. Inom traditionen är det också viktigt att meditera och att efter bästa förmåga införliva de fem levnadsprinciperna i sitt liv. Så här lyder dem, i en tolkning som fungerar bra för mig:

Bara idag släpper jag min oro.
Bara idag släpper jag min ilska. 
Idag uppfyller jag mig med tacksamhet.
Idag utför jag mitt arbete med engagemang. 
Idag ler jag mot dem jag möter.

Här är några dikter som kan vara hjälpsamma i meditation till exempel inför en reikisession eller när man jobbar med sig själv. Några av dikterna finns också under fliken Alla dikter, redigerade i ett trevligt format om du vill dela med dig på sociala medier.

Idag släpper jag min oro

Här och nu är stillhet
händerna vilar i andaktens arbete
Mjuk skymning bakom ögonlockens gardiner 

Något i mig vyssar mig
blåser på det som gör ont
stryker min panna

Vägen hit har varit lång
nu är vilans tid
Allt jag inte orkar bära
får sjunka genom kroppen
ner till jorden

Just nu släpper jag min oro
Jorden är stor, tiden gåtfull
vad vet jag om min morgondag?

Här och nu är stillheten
här tystnar alla frågor
Nu är varandet, orört

Sedan finns tid för arbete
Allt jag inte förmår
lyfter som fåglar, seglar bort
Idag släpper jag min oro

Sigrid Renklint

Vila från rädsla

Jag får sitta här med mig
med allt som ryms inom mig
Stillna, mjukna
möta det som är

Här möter jag min rädsla
Vassa vaksamheten
stramar i min kropp
vågar inte vila

Jag ler mot min rädsla!
Tar i tacksamhet emot
min rädslans arbete:
min trygghet i varje stund

Rädsla, vad har du givit mig idag?
När ropade du din varning,
när såg du till mitt bästa?

Rädsla, trogna vän
vädrande, spejande
Vaka vid min sida
stilla, i tysthet
stilla, stilla

Sigrid Renklint

Idag släpper jag min ilska

Idag släpper jag min ilska
den är gammal, förbrukad
I tillit låter jag den falla
Nya orättvisor
föder sin egen vrede

Som ett revat segel
tömt på vindens kraft
får ilskan vila, sammanrullad
till nästa resa
Idag släpper jag min gamla ilska

Sigrid Renklint

Vila från ilska

Släpp taget om din ilska
låt den öppna sig
som en port

Låt din rädsla gå
Låt gamla känslor skingras
Håll om ditt ömtåliga

Här är trygga tystnaden
ditt eget rum
Gör dig mjuk
låt din längtan tala
Ilskan vilar från sitt uppdrag

Sigrid Renklint

Arbetssång   

Regnet regnar
i största självklarhet
Vad annars gjorde regnet?
Späda groddar spränger sig upp
blad och stänglar
sträcker sig mot ljuset

Hela planeten är i rörelse:
betande, bökande, jagande
Jag är en av dem som går på jorden
vandrar under solen, i regnet
Jag är en av de hungriga
en av de ömtåliga som söker skydd

Också mina händer är i rörelse
nynnande sin arbetssång
för samstämmighet, glädje och kraft
De sjunger med stjärnorna
samma sång
De sjunger med jorden:
här är min plats

Vi sjunger med ormar, sorkar, sädeskorn
med ekar, plankton och löv i vinden
Med vakna sinnen
gör jag min del av arbetet
stämmer in i sången

Sigrid Renklint

Arbetet

I var och en finns ljus
som kan betvinga mörkret
Det finns kraft i kropparna
att bygga oss en värld
Sånger som kan trösta
bor i allas hjärtan

Det inom oss som vill bli brukat
sträcker sig ut i världen
Ta mig!
Gör mig till mig
Här finns klarhet, kraft och kärlek
Låt mig vara med
Låt mig vara jag

Sigrid Renklint

Le mot den jag möter

Kan jag le in i din värld?
Vill du le tillbaka i min?
Låt oss spänna en regnbåge
färgsprakande
genom vår dag
Skatten vi regnbågens slut
är du
är jag
när vi ler in i varandra

Sigrid Renklint

Sprida sitt ljus

Det som ett litet ljus kan göra
i ett rum som är alldeles mörkt
det vill jag ge dig som gåva
här – ta min utsträckta hand

Det som marssol väcker i huden
när kroppen är uttömd och trött
det får vi bjuda varandra
ögon som möts – nu finns vi till

Det stormar och brister i världen
bräckligt känns människors liv
Just nu är vi trygga och varma
vi tackar och vilar i det

Sigrid Renklint

Tacksamhetens låga

Jag tänder tacksamhetens låga
ljuset sprider sig i kroppen
Sinnena vecklas ut
stora ytor mot världe

Allt finns här:
skönheten, godheten
tyngd och lätthet
alla väder, ljus och mörker
tiden i sin ständiga våg
Allt är här
Tack

Sigrid Renklint

Koan över tacksamhet

Där jag vilar blicken
finns det jag ser
Jag ser vad jag behöver
Jag lever i överflöd

Sigrid Renklint

Här med dig

Jag håller dig
ömheten tynger mina händer
Du står mitt i det som är
jag måttar ditt nästa steg
skopar värme, svalka, mjukhet, fasthet,
rymd, skydd, tyngd

Allt är som det är
tillräckligt i stunden
Utrymmet för sedan står redo
dit sträcker jag blicken
Nu får jag vara den 
som väntar
med dig

Sigrid Renklint

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *