Det hörs tydligen på ljudet när jag går och springer i trappor att jag kan bli väldigt arg. Det stämmer, men jag vet inte riktigt själv hur den latenta ilskan låter. Jag är väl för van vid ljudet, hemmablind.
För många människor är det extremt känsligt läge att tala om ilska, och jag blir också obekväm när människor påpekar det fullständigt uppenbara faktumet att jag blir arg. Ilska – det är en fulkänsla! Vi vill ju mycket hellre vara kärleksfulla, empatiska, fridfulla, rationella.. Men vi blir arga också, och tur är väl det. Ilska hjälper oss att upprätthålla sunda gränser omkring oss, den ger kraft att förändra och mod att stå upp för det vi tycker är rätt. Bra grejer som världen behöver.
Ett problem som kan uppstå är att vi får mer ilska i systemet än vi förbrukar. Det kan bero på olika saker, som till exempel att vi inte vågar ge uttryck för vår ilska, utan sväljer ner den till en otrevlig klump i magen. Eller att vi är i en maktlös position där vi upplever att vi inte kan använda vår ilska. Eller att vi av olika skäl ilsknar till ofta och lätt på saker som egentligen inte är värda vår vrede.
Det är jobbigt att gå och släpa på oanvändbar ilska i systemet, oavsett hur den har kommit till. Kroppsterapeuter av olika slag talar ofta om att ilskan “lagras” eller “fastnar” i magen, bäckenet och låren. Vi går och drar ihop oss, ilskan i kroppen håller oss i stridsberedskap. Gammal ilska som skvalpar runt gör oss också hetare på gröten, det går snabbare att bli arg igen om den förra ilskan inte hunnit svalna.
Jag tänker att ilska är en tung känsla som inte så lätt försvinner. En del andra känslor verkar ha lättare att avdunsta av sig själva. Därför tror jag att vi behöver jobba med vår ilska/vrede/frustration, vi behöver vara noggranna med att tömma kroppen på ilska som inte är relevant. Eller kompostera den som vi inte kan bli av med den.
Under helgens reiki- och meditationskurs jobbade vi bland annat med det, att släppa gammal ilska. Befriande! Deltagarna konstaterade att de gick och släpade på ilska som inte varit användbar på många år, faktiskt flera decennier. Vi blir så vana med att gå runt och kånka på ilskan att vi inte längre märker det. När vi aktivt lägger ifrån oss den så är det som att välta av sig en tung ryggsäck.
Stillheten i meditationen och de goda samtalen är en bra arena för den typen av storstädning inombords. Till vardags har vi så fullt upp, och vi är som sagt dessutom ofta hemmablinda, men några dagars arbete med vårt inre liv kan göra stor skillnad och ge en bestående förändring.För mig har reikin varit ett ovärderligt verktyg, så nu vill jag gärna sprida det till fler! På hemsidan finns preliminära datum för meditations- och healingkurser framöver. Och ja, det går att boka redan nu..
