Försiktigt bökar jag in stegen bland grenarna i det lilla äppelträdet. Sorten heter Hampus, redan halvvägs in i augusti börjar trädet ge små, goda äpplen. Jag ska ta med en påse till en vän, det känns fint att dela med sig. När jag ändå är upp på stegen passar jag på att klippa lite vattenskott. Trädet är förmodligen jämnårigt med huset, nästan 80 år, och stammen har spruckit lite där de två stora grenarna fäller ut kronan.
Skörda, dela, vårda.
Vi har så mycket idag, till skillnad från när den här trädgården anlades. Det är så enkelt och så billigt att skaffa sig en påse äpplen från andra sidan jorden, så värdet på mina små hampusar är nästan obefintligt. Det är bara en vänskaplig gest att ge bort lite äpplen.
Så varför står jag där på stegen med min hink och min sekatör?
Jo, för att jag som så många andra njuter av att skörda, av den trygga känslan av att jorden ger mig det jag behöver. Det är bara en bråkdel av vad jag äter som jag skördar själv men det är härligt, det sätter mig i samklang med det som växer. Och jag klipper i mitt gamla skruttiga träd, som ett sätt att säga tack och visa vördnad.
Vårda, skörda, dela.
Jag önskar att alla människor, precis som mina gamla äppelmadamer, ska få känna att de “bär frukt” och får omsorg. Ni som läser mina brev vet redan att jag tror att vi uppnår det genom att dela.
Det bästa sättet jag har hittat för att ge mig själv omsorg är meditationen och reikin, därför vill jag så gärna sprida det till fler! Reikins grundprinciper, som ni kan läsa om här på hemsidan under fliken Reiki Retreat, kan bli följeslagare i livet. Ibland känns det helt oöverstigligt att tänka Idag släpper jag min oro, men då kan man pröva med just nu eller för en minut släpper jag min oro. Och så gör man det igen, och igen, och igen.
Välkomna på retreat! Jag har verkligen något att dela med mig av! Inte för att jag besitter någon superkraft eller någon häpnadsväckande kunskap, utan bara för att jag själv har gjort det här när jag behövt det – och jag har fått många tillfällen att träna..
